Kåserier bland annat
Under fliken "Rim och reson" och "En osalig blandning" här på hemsidan finns också texter. (läs gärna mellan raderna - så inget hamnar mellan stolarna)
När Anitra gled från Grieg till Charlie
Ljuva 1960-tal
Har du rytmen i ditt liv?
Är du optimist eller pessimist?
Goda råd är dyra
Ord som fascinerar
Ett förunderligt år
Sudden avgjorde i sudden
Har du rytmen i ditt liv?
När jag var liten grabb ville jag bli trummis. Det såg så roligt ut att få banka och slå. Tyvärr fick jag inget trumset i julklapp så det blev så småningom fiol istället. Med rätt att låta som en katt jamar. I varje fall de första åren.
Har du tänkt på vad som gör att man fångas av musik? Och av en särskild låt som du hör. Varför gillar man just den här låten? Är det artisten som gör det? Är det de smäktande stråkarna du tilltalas av? En vacker sopranröst eller en skorrande, skärande elgitarr? Människor gillar naturligtvis olika saker inom musiken men det kan också finnas gemensamma drag som gör att trender skapas i musiken som blir stilbildande för långa perioder som rock, jazz disco, punk.
Om man följer populärmusikens utveckling, säg efter 1950 fram till idag, kan man onekligen lägga märke till en och annan förändring. Det mest påfallande är rytmens frammarsch på bekostnad av melodin. Från 1950-talets smäktande schlagers har musiken blivit snabbare och mer rytmbaserad via 1970-talets discodunk till dagens hip-hop. Du minns kanske sånger som Moon river, Over the rainbow, Volare och andra med sina smäktande melodislingor där inslaget från rytmsektionenn var nedtonat. Men sen kom som bekant rock- and roll och med den ett tungt 2-4 beat i varje takt, som tog världen med storm. Och sedan rullade det på av bara farten via popvågen på 1960-talet med grupper som Beatles, Kinks, Shadows och andra. Vars musik så småningom förändrades via disco, punk, funk, techno till vad vi har idag.
Är denna förändring inom populärmusiken enbart en smakförändring eller speglar den något större och djupare i samhället? Kan det rentav vara en samhällsförändring i grunden – inte bara en händelse i musikens värld?
Tempot i arbetslivet ökar, bilarna går fortare, betygshetsen i skolan växer och stressen att få privatliv och arbetsliv att gå ihop blir allt större. Tänk om det är så att musiken på nåt märkligt sätt beskriver denna pågående samhällsförändring. Allt snurrar snabbare och snabbare och så ökar tempot även i populärmusiken. Man undrar ibland om t.o.m jordklotet snurrar fortare än förr?
Vi människor gillar olika sorts musik. Det står var och en fritt att ha sin egen smak vad gäller musik. Med dagens tekniska möjligheter att ladda ned musik hemma i datorn har chansen att du hittar din egen musik ökat. Men det är onekligen ganska rörigt.
Det mest ursprungliga i musiken är rytmen som känns i hjärtats slag och trummornas dunk. Melodier som skapats av tonsättare är en senare företeelse som är smak, kultur- och tidsbundna. Själv är jag svag för starka melodier. Det hindrar inte att jag fortfarande nån gång ibland längtar efter att få vara trummis.
Är du optimist eller pessimist?
Karlavagnen i P4 bjuder in alla lyssnare till detta ämne i kväll.
Är du optimist eller pessimist? Den som påstår att det var bättre förr (och det finns onekligen en del såna) är knappast optimist – och heller inte särskilt positiv i sitt tänkande. Sen undrar man hur långt bakåt som ”förr” i så fall är. Var det bättre ifjol, förra decenniet eller förra seklet? Tänk om man rentav menar att ”förr” var före ens egen levnad. Då blir det verkligen komplicerat? Hur vet man det? Om man inte ens upplevt den verklighet man talar om.
Något lättare är det att följa de personers tanke som påstår att det blir bättre i framtiden. Dessa ser ljust på åren som kommer och hoppas på nåt som är bättre än idag. Om pessimisten i en viss mening är bakåtsträvare så blir dessa personer mer framåtsyftande.
Men hur ska vi uppfatta en person som säger att ”det kommer att bli bättre förr”? Är man i det fallet optimist eller pessimist? Tja – det tål att funderas över. Uttrycket har nämligen flera bottnar. Det är mångtydigt. Ett sätt att tolka är att betona de fem första orden – och därmed se det i ett optimistiskt skimmer. Om man däremot betraktar hela uttrycket så orsakar det lilla ordet ”förr” en del trassel. Vi tvingas backa från första intrycket. Ordet ”förr” pekar nämligen i motsatt riktning mot vad framtiden gör.
Tror man att allting går åt helvete så instämmer man nog helt och fullt i påståendet att ”det kommer att bli bättre förr.” Det kan ju inte gärna bli bättre sen om allt är på väg åt helvete. Hur en optimist ser på samma uttryck skulle vara spännande att höra. Fortsätt därför, kära lyssnare, att ringa P4 ikväll. I vilket skede av livet börjar optimisten tveka om meningen ”det kommer att bli bättre förr” har positiv eller negativ laddning? Kanske blir man lite klokare om man lyssnar på hon som sa: ”Tids nog kommer även jag hit, sa gumman på kyrkogården, bara jag får leva och ha hälsan.”
Optimisten tycker att vi lever i den bästa av världar – och pessimisten fruktar att detta är sant. Vad tycker du som lyssnare? Vi vill väldigt gärna höra just din åsikt. Ring i kväll till Karlavagnen i P4 och berätta vad du tycker och känner.
Goda råd är dyra
Har du också upptäckt att det ofta är lättare att ge andra personer råd, än sig själv. Gärna ger vi tips och råd till personer i vår omgivning. Det kan vara våra egna barn, partner, vänner och bekanta. Vi har synpunkter och talar om att så här bör man göra och inte göra….Själva lyssnar vi givetvis på allt som andra har att säga oss – och tar hänsyn till såna synpunkter.
Men - handen på hjärtat - hur svårt är det inte att ge sig själv goda råd? Hur kommer det sig att vi inte kan genomföra de tankar som vi länge haft och som vi inser borde bli av. Varför tar jag inte själv emot och förvaltar sånt som jag inser är till mitt eget bästa? Bra fråga skulle man inledningsvis kunna säga. Är det inte konstigt att det är så lätt att ha tusen synpunkter på andras liv och leverne men så oerhört svårt att ändra sig själv? Hur många brutna nyårslöften har vi den här gången? De som inte avger några såna löften väljer en sådan utväg därför att man i förväg vet att man inte kommer att kunna hålla dem.
Det borde ju rimligtvis vara precis tvärtom – lättare att ge sig själv råd än andra människor. Andra personer har en egen vilja och du har ingen självklar rätt att pådyvla dem dina åsikter. Däremot bestämmer du faktiskt över dig själv. Fast gör du det egentligen? Det är väl här som problemet ligger. Tänk om du och jag är offer för samhällets påtryckningar. Uppfostran, skolgång, sociala konventioner har redan i ett tidigt skede av livet satt sin prägel på ditt sätt att tänka och tycka. Så hur mycket av dina åsikter och tankar är egentligen ”ditt eget?” Många minns sin uppfostran och kan återkalla fraser som ”mamma sa alltid, farmor förmanade alltid.” Många hör inom sig en eller flera röster som styr ens sätt att tänka och vara. Om detta ger oss en användbar social kompass i livet är det naturligtvis bra. Men om det blir en tvångströja? För att inte nämna all den reklam som samhället på olika sätt vräker över oss dag efter dag – hur mycket styr inte den våra handlingar. Butiker lockar med Extrapris här och resebyråer med sista- minutenresor där. Är vi i själva verket mer styrda av omgivningen än vi själva tror - fast omedvetna om detta faktum.
Å andra sidan finns det många människor som inte tar råd eller lär av andras misstag. De vill helst göra sina egna. Såna personer är det faktiskt synd om. Tänk dig en person som varken tar råd av andra eller ger sig själv några goda råd. Hur lär man sig hantera livet i ett sånt fall? Ja inte blir det lätt! Man kan sammanfatta med att säga att den som lär av egen erfarenhet är klok. Men den som också lär av andras erfarenheter är klokare.
Ord som fascinerar
Många svenskar är intresserade av ord, deras uppkomst och betydelse.
Har du tänkt på hur tanklöst och t o m slarvigt vi använder en del ord och uttryck i vårt språk? Ta t ex det här med ordet NU. När någon säger att vi i nuläget måste göra si eller så. Men vad är egentligen detta nuläge? Framtiden vet vi ju alla att den inte finns, utan bara är en abstrakt mänsklig tanke. Och det som hände igår, förrgår eller ännu tidigare, är ju redan historia. Det finns inte heller utan är passerat. Kvar blir alltså bara nuet. Men när vi konstaterar detta så händer något märkligt. Det som är precis NU blir om en liten kort sekund - nyss. Och då är det, faktiskt, redan historia. Och är därmed passé.
Så det här nuläget som vi utgick från är definitivt inget läge utan nåt som redan lämnats bakom oss. Slutsatsen av allt detta blir förbluffande nog att varken framtiden, nuet eller det förflutna finns som verklighet för oss människor. Vad är det i så fall som existerar? Ja man börjar liksom undra…..
Ändå har människan i alla tider försökt tämja tiden. Tänk på alla almanackor, kalendrar, klockor, urverk, kronometrar som vi dagligdags omger oss med. För att inte nämna sommartid och svensk normaltid. Eller hela världens normaltid som utgår från Greenwhich i London, där nollmeridianen passerar. Det är den som är utgångspunkt för de 24 tidszoner som vårt jordklot är indelat i. Så att vi kan synkronisera flygtider och flygrutter, möten, händelser, flöden, trafik mm i den globala världen.
Det enda vi med säkerhet vet är väl egentligen att tiden aldrig står stilla. Utan att den all-tid ! tuffar på. Oförtrutet. Och att vi av den anledningen rätt ofta känner oss jagade och stressade av brist på tid. Det är då man inser att orden "gott om tid är det ont om" är bland det klokare man hört. Och när nästan alla människor kan känna igen sig i detta tillstånd av stress, bör vi ta fasta på det som sångduon Simon and Garfunkel propagerade för i en sång i början av deras karriär. Dom sjöng de tänkvärda orden "slow down you move too fast - you got to make the moment last." Om vi följer denna rekommendation så får vi en chans att njuta av det vi kallar livet. Eller så kommer vi att inse att hur vi än agerar så blir resultatet till syvende och sidst att "The times they are a-changing." Som en annan amerikansk ikon diktade och sjöng nån gång på 1960-talet. Eller är det så enkelt som att tid - är pengar?
Ett förunderligt år
Har du tänkt på hur det skulle bli om vi människor började ha förtroende för varandra? Istället för att gå omkring och vara misstänksam mot personer vi inte känner. Då kunde vi skapa ett tillstånd där alla människor har tilltro till varann. Alla skulle kunna bli din vän. Det påminner på nåt sätt om uppmaningen som Ulf Lundell ger i sin kända sång Öppna landskap där han sjunger: ”När ja är ja, och nej är nej och tvivlet tiger still.”
Tänk om alla svenskar vid nyår nästa gång ger ett och samma nyårslöfte: Att ge och ha förtroende för alla mänskor – och att aldrig ljuga. Vad tror du skulle hända?
Det brukar sägas att fler och fler i vårt samhälle blir beroende av andras förtroenden – många försöker bygga upp ett s k förtroendekapital. Tänk bara på våra riksdagsledamöter som ju verkligen sitter på förtroendeposter, personer i olika styrelser för företag och firmor, fackliga företrädare. Bankerna och hela banksystemet och börsen är som bekant i högsta grad beroende av att ha folks förtroende. Många i offentligheten får påfallande ofta frågan om man har förtroende för journalister, polisen, skolan, rättsväsendet. Och svaret blir tyvärr inte alltid ett ja. Varför saknar man förtroende för nämnda instanser? Varför knakar samhällssystemet i fogarna?
Tänk om vi skulle utlysa ett kalenderår baserat på fullt förtroende mellan alla människor och att alla dessutom håller sig till sanningen. Försök att tänka dig in i den verkligheten.
Då händer bl a följande i din egen vardag:
Du slipper
· Låsa dörren när du lämnar hemmet
· Begära kvitto på allt du köper
· Övervakningskameror på stan
· Visa legitimation i alla sammanhang
· Betala hyran i förskott
· Alla koder och lösenord till dina passerkort
· Hemliga telefonnummer
· Låsa bilen, låsa cykeln, låsa resväskan , låsa……
· Försäkra hus och hem
· Securitasvakterna utanför puben
· Larmsystem i butiken, på skolan, på banken
· Ha hemlig adress
· Bli misstrodd vid brottsanmälan
· Bli visiterad på flygresan
· Vittna under ed
Tänk så mycket enklare och rakare livet skulle bli!
Istället skulle du kunna
o Lita på kompisar
o Lita på bilverkstan
o Lita på mäklaren
o Lita på försäkringskassan
o Lita på polisen
o Lita på skolan
o Lita på rättsväsendet
o Lita på tidningar, TV, journalister
o Lita på grannen
o Lita på…..........dig själv
Vore det inte värt att pröva? Ett sånt härligt år det skulle bli.
När vi upplever att ”Ja är ja, och nej är nej och tvivlet tiger still.”
Alla är din vän och sanningen regerar. Det skulle stå härliga till.
Och så skulle det bli rätt mycket pengar att spara hos Moder Svea. För det kostar nämligen inget att ge och ta förtroenden. De är gratis. Det skulle sparas inom försäkrings-, bank- och rättsväsendet. Vem vågar i Sveriges riksdag föreslå en så radikal men samtidigt billig reform?
Mycket skulle då växa och gro i det svenska samhället. Bl a det vi brukar kalla förtroendekapital. Ja, det skulle bli ett förunderligt år.
När Anitra gled från Grieg till Charlie
Känner du till tonsättaren Edvard Grieg? Har Du hört om när han mötte den då uppåtgående tonsättaren och revyartisten Fred Winther? De blev presenterade för varandra av en gemensam vän som Grieg och Fred. Och då tittade dom lite förvånat på varandra. Sen var isen bruten. Tolstoy där borta i Ryssland log i mjugg. Det var i den vevan som Grieg gick hem och komponerade det underbara musikstycket Våren. När han väl begynt med det mötte han så småningom ynglingen Per, som på den tiden inte ägde någon synt. Så det blev istället Per Gynt - sen Ib hade hört av sig – fast han var som vanligt sen, mycket, mycket sen – Ibsen.
Längre fram kom vår svenske Charlie Norman och gjorde en fantastisk pianoversion av Anitras dans ur Per Gynt i sånt tempo och med sån boggei-woggietakt att den både förbjöds och kallades för Anitras stans. Den gick aldrig hem i staden Oslo hos Stans-opera-tristesser. Dom på radion och operan i Oslo som förbjöd låten hade liksom inte sinne för det gränsöverskridande. Charlies pianoversion av Anitras dans var nämligen det. Just gränsöverskridande. Den förenade jazzen med den klassiska musiken.
Transcendental meditation - ungefär som Beatles gjorde när de for till Indien och spelade citar och då förenade västerländsk pop med indisk musik. Charlie Normans musikprojekt ihop med Anitra var egentligen mer trans- än dans och stans – genom att överbrygga ett stort musikaliskt avstånd. Det mellan klassiks musik och jazz. Men det blev för mycket för den kulturkonservativa radion på den tiden. Norska myndigheter såg till att skivbolaget Metronome drog in Charlie Normans skiva. Cheferna på norskt radio (kringkastningen) var så förbannade att de ”kastade saker kring sig.” På Sveriges Radio fick Charlies Anitra därför ihop det med en döds-Kalle. Verkligt snygg logo på stenkakan!
Den där Winther vi nämnde i början var ungefär samtida med Jules Sylvain, Ernst Rolf, Kai Gullmar och andra. Långt senare fick såna storheter som Cornelis Vreeswijk och Owe Thörnqvist sina helt egna döds-kallar på Sveriges Radio. Dessa dödsskallar blev väl närmast en kvalitetsbeteckning. Vi som var unga då tyckte just de där bannlysta var dom mest häftiga låtarna – faktiskt döhäftiga. Och faktum är att de håller fortfarande. Gör en sökning själv på webben så får du både se, höra och häpna.
Ljuva 1960-tal (eller When I´m sixtyfour)
Det var en fanatisk tid
Jag menar fantastisk tid
Fantastiskt fanatisk Kanske också fanatiskt fantastisk
Jo - många var det som hade sina fans.
Där fanns Elvis, Supremes, Pelé, Beatles, Sean Connery, Barbra Streisand och från svenskt håll Lil Lindfors, Hep Stars, Siw Malmquist. 
Undrar om inte Towa Carson hade en fanclub också. Ni kommer väl ihåg "visa mig hur man går hem…sk."Den gick hem i stugorna.
Ja Ljuva 1960-tal - med radio Nord, radio Syd, radio Luxemburg och skval i nya svenska P2. Kanalen som skapats av Tage Danielsson. Där ljöd pop nonstop som….Dont let me be misunderstood med gruppen Animals. A whiter shade of pale, Procel Harem. Yeah yeah yeah, Beatles. Men några var illa till mods. Det var de som blev sunar och dorisar. Några kunde inte ens skilja på päron.
Hasse och Tage fick röda hund, och sen en skånsk variant kallad Gula Hund. Bob Hund var inte ens påtänkt. Ingo lade handskarna på hyllan - Nacka var ofta på villan och fyllan. Hylands hörna - varje lördag och en gång med Per Oscarsons kalsonger och Simon Brehms polisonger. Lite senare det året polis-ånger när en ung Clark Olofson just i Nyköping gäckade den svenska ordningsmakten.
Men helt andra saker skedde också - väckarklockan i form av miljöboken Tyst vår - skriven av Rachel Carson. Men sen kom Rachel Welch. Ni minns bruden i Se och Fibaktuellt. Och Jane Honda - förlåt Fonda. En del kom ända upp i HD. dvs upp i sadeln på sin Harley Davidson precis som BB, alias Birgitte Bardot.. Ni minns filmen Easy rider…med kultlåten Born to be wild med Steppenwolf. Många läste Stäppvargen. Och var i sitt esse - med Herman Hesse. Andra läste Maos lilla röda. Ja, det var en fanatisk tid…..
Som sagt. Tänk bara på året 1964. Och låten When I´m 64 med Paul McCartney. Den håller faktiskt än. Och nu börjar man förstå texten. Som stod skriven på konvolutet - lite på slutet. "Will you still need me, will you still feed me, When I´m 64. "
Man minns det som igår - hela det sorglösa 1960-talet -
just imagine….. yesterday.
When I´m 64.
Ljuva 1960-tal
Sudden avgjorde i sudden
Jag undrar om inte innebandyfolket får finna sig i att deras sport måste byta namn framöver. Även om dom tycker att denna sport är "inne" i flera avseenden.
Snart har inte bara Edsbyn och Sandviken utan alla allsvenska bandylag med elva man fått sina bandyhallar. Vad utövar man för sport i dessa hallar, om inte "innebandy" ? Dagens innebandy får antagligen göra som ishockeyn, ta fasta på det underlag man spelar på. Många säger tyvärr bara hockey nuförtiden - fast man menar ishockey. I så fall skulle väl dagens innebandy heta golvbandy - eller möjligen springbandy? Tänk efter - det finns faktiskt en sport som heter landhockey, även om den inte utövas i Sverige. Det är nog bäst att innebandyn ser över sina rutiner vad namnet på sporten beträffar så att man inte senare hamnar ute på hal is. Där får man nämligen stryk av det vanliga bandyfolket. Än så länge är det väl ingen ko på isen men om inget görs…..
Ett förslag är att utlysa en tävling för svenska folket där dessa lämnar förslag på lämpligt namn för dagens innebandy. Kommer ni förresten ihåg tävlingen som TV-sporten utlyste om ett svenskt namn på ishockeyns "sudden death." Det kom in alla möjliga förslag, som "Knall-och fall" och liknande, men idag säger vi trots allt sudden death eller egentligen bara "sudden" och dom flesta vet vad som menas. En gång blev det dock besvärligt när vår världsspelare Mats Sundin (med smeknamnet Sudden) avgjorde en viktig match i sudden death och tidningen skulle hitta en snitsig rubrik. Vad sägs om "Sudden avgjorde i sudden"?
Arne Hegerfors, den smått legendariske Tv-kommentatorn har med visst beklagande konstaterat hur sportgrodor kan bita sig fast i folks medvetande. Språk och formuleringar är journalistens såväl verktyg som gissel, det senare om man har otur eller det vill sig illa. Arne konstaterade nyligen att efter 40 år som Tv-kommentator så minns svenska folket en enda av hans formuleringar, nämligen "Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk." Varför har dessa ord blivit så berömda? Arne har ju verkligen genom åren sagt andra både kloka och vitsiga saker.
Medge att sport, språk, formuleringskonst i TV och tidningar är roligt men också viktigt. Så att man förstår vikten av betydelsen.
Till toppen av sidan
